Idag har jag spenderat 3,5 h på barnakuten med Melvin som för andra gången fick en feberkramp idag. :(

Ni som följt mig sedan åtminstone 17 april 2012, vet att Melvin fick en feberkramp denna dag och hur hemskt vi upplevde det.

Det var hemskt även idag, men eftersom han hade 40,6 grader i feber när jag gav honom Ipren och sedan 40,8 tjugo minuter senare, så blev jag inte så förvånad att han fick en feberkramp. Är bara väldigt glad att jag låg hos honom då, så han inte legat själv och krampat i vår säng.

Älsklingen var på nedervåningen och pratade telefon och jag som är hur hed som helst kunde inte skrika tillräckligt högt, så fick springa ner med Melvin i famnen och han vart helt borta. Ögonen var bakåt och han var stel i kroppen efter att ha skakat precis innan. Det kom fragma ur munnen och hela axeln på älsklingen blev sjöblöt.

Som tur var kom han ganska snabbt ur tillståndet, men var fortfarande inte såpass mkt vid medvetande att han märkte att vi åkte iväg med bilen.

Egentligen hade vi väl inte behövt åka till akuten eftersom vi vart med om detta tidigare och ryckningarna var symmetriska (skakade på båda sidor) och det gick snabbt över. Men jag kände mig absolut inte bekväm med att bara vara kvar hemma när han hade nästan 41 grader i feber och alltid brukar ha antingen öroninflammatiom eller streptokocker eller något liknande när han väl får riktigt hög feber.

Vi åkte in allihopa, men älsklingen och Neo åkte hem efter en timme igen. Var ingen idé att vi alla satt där och Neo var både hungrig och uttråkad.

Blodprov och halsprov tog på Melvin, öron och lyssna på hjärta/lungor gjordes. Allt såg bra ut. Var ett vanligt förkylningsvirus som orsakat feberkrampen. Så runt 16-16.30 var vi hemma igen.

Han är väldigt trött och slö. Vill inte äta alls, inte ens glass som han ville ha ena stunden. Dricker knappt, men vi försöker få i honom så mkt vätska vi kan!

Det är verkligen inte roligt att se sitt älskade barn få en feberkramp även om man vet att det inte är farligt (om de är så som Melvins varit åtminstone som gett sig efter max 5-10 minuter). Man blir rädd och panikslagen just för att man inte är van att se någon så borta och ur medvetandet. Man vill bara att det ska gå över direkt! Och det spelar ingen roll vad man säger, man får ingen kontakt under krampen.

Jag hoppas detta var den sista feberkrampen någonsin. Vill inte vara med om det på Neo heller.

Nu vill jag ha mina friska pojkar tillbaka! Gjort ont i mammahjärtat tillräckligt nu. :(

I natt vaknade Melvin och sa att han hade ont i magen (eller om det var halsen han sa. Barn har ju en tendens att säga att de har ont i magen om de har ont någonstans). På morgonen när Neo hade vaknat, så kom Melvin in och la sig hos mig. Då hade han 38,5 i feber och sa att han hade ont i halsen.

Han har bara ätit pyttelite ägg till frukost och en isglass mot halsen. Igår åt han nästan ingenting heller, så märks att halsen spökar.

Även Neo äter sämre, speciellt på kvällen. Vill inte äta upp sin välling som annars är så helig vid nattningen. Han har inte velat äta välling nu på morgonen heller, men han åt iafl lite när jag kylde ner den ist. Och lite ägg och smörgås gick ner, men inte mkt.

Dricker iafl vatten mer än någonsin, så det är ju himla bra! Blöjorna är hur tunga och blöta som helst efter 2-3 timmar. :)

Jag fick feber igår på dagen. Började frysa som bara den och kände mig samtidigt varm i huvudet, fick huvudvärk och blev yr. Hade 39 grader i feber då, men det var bara under ett par timmar det höll i sig verkar det som, för jag har inte känt av något under natten och inte nu heller. Iofs äter jag ju Ipren och Alvedon mot halsen, så håller möjligtvis den nere. Men känns som den är borta. :)

Halsen är något bättre, men hostan är riktigt störande och nu har näsan börjat rinna. Men hellre det än halsont som igår!

Neo sov bättre inatt. Vaknade några få gånger mellan 18.30-02 typ. Vid 02 där, så hade han vaknat ganska tätt från gången innan, så då misstänkte jag att något störde honom. Gav honom Ipren då han hade 38,5 i feber och förmodligen fortfarande ont i halsen. Gjorde iordning en flaska välling (han drack ju knappt hälften när han la sig) och efter det som han som en stock fram till 05 tiden. Jag lyckades dock få honom att lägga sig igen genom att enbart ligga kvar i min säng där inne och hyscha åt honom att han skulle vara tyst. Då la han sig! Så idag sov han faktiskt till 06, men blev dessvärre väckt av att Melvin skrek från nedervåningen. Han ville att jag och Neo skulle komma ned, och så ville Melvin ligga hos mig (vilket han sen fick göra i typ 20-30 min innan han ville gå ner).

Så jag hoppas att det är på bättringsvägen för Neo snart. Äter ju sämre, men hoppas de ger sig under dagen, så han sover bra inatt.

Melvin blir hemma från dagis idag och sannolikt imorgon med. Vill inte smitta nå andra barn på dagis, för detta har inte vart lätt eller roligt för oss vuxna heller, så är nog otroligt jobbigt för de små, så vill inte vara orsaken till att nån på dagis blir smittad! Så först på fredag igen blir det väl dagis. Men då hinner vi kurera oss förhoppningsvis. :)

Långt inlägg det blev, men ni känner ju mig vid det här laget. ;)

Vilken natt! Både jag och älsklingen halvsov i soffan till Melodifestivalen igår, så 20.45 gick vi upp och la oss ist. Jag sov hos Neo även i natt, och älsklingen tog Melvin.

Neo vaknade säkert 3-4-5 ggr från det att jag gick upp och la mig fram tills klockan var 01.20 Då kunde han inte somna om. Hade 38,7 i feber, fick en dos Ipren. Misstänkte att han hade ont i halsen, precis som jag som hade så galet ont (och fortfarande har), för han var väldigt ledsen och hade svårt att komma till ro och somna om.

Vi gick ner tillslut och satte oss i soffan och tittade på Skavlan. Tog fram lite glass och kylde ner halsen med, mitt i natten. Hjälper ju verkligen för stunden.

Vid 03.30 orkade Neo inte stå emot tröttheten längre, så efter många om och men, så somnade han i min famn. Bar upp honom och trodde att han då minsann borde sova oavbrutet ganska länge.

Men icke.. Kl 05.20 vaknade han för att starta denna dag, och han vaknade 1-2 ggr däremellan, men somnade dock om själv efter lite bök med hur han skulle ligga. Jag är ju så lättväckt, så jag vaknade ju också tyvärr, men behövde iafl inte resa mig upp och buffa honom till sömns.

Försökte sova vidare vid 6, när jag bad älsklingen ta över. Melvin sa att han hade ont i halsen det första han sa när han såg mig, men frågar man efter ett tag, så har han inte ont, så det är så svårt att veta om han bara säker så, eller om han faktiskt har ont.

Jag försökte iafl sova, men båda barnen var såå ledsna där nere och skrek och bråka, och jag kan verkligen inte bara "inte mitt problem nu, lös det själv som jag gör när jag är ensam med båda". Så jag gick ner och Melvin sa återigen att han hade ont i halsen han med när jag sa att jag hade ont i halsen och pekade vart. Han fick smärtstillande, och efter det vart han faktiskt på bättre humör, så han mår ju inte helt hundra han heller. :-(

Verkar som vi alla åkte med på detta virus. Jag har såå ont i halsen. Älsklingen och Melvin har åkt till affären för att köpa halstabletter åt mig.

Jag är liksom torr, hostig och har sveda i halsen, så kan knappt andas normalt känns de som. Känns som luftrören är pyttesmå i halsen. :-( känns som jag ska hosta direkt jag andas in lite för djupt.

Åh, vad trist detta är. :/ Älsklingen är väl på bättringsvägen, men har troligtvis haft feber även inatt för han vakna och var genomsvett.

Nu vill jag bli frisk! Och att de andra också ska bli. Inge roligt det här. :(

Återstår att se hur det blir med dagis imorgon. Melvin kommer ju vara jätteledsen oavsett hur han mår när jag lämnar honom, men verkar han påverkad och hängig, får han givetvis stanna hemma. Vill inte smitta de andra barnen heller. :/

Har lyckats få i Neo nästan en hel flaska med välling. Han ville tydligen ha den iskall (då gick de även bra ett tag att suga på flaskan, eftersom den också kylde ner). Lite mango-puré har han ätit också, iskall. Dock väldigt lite, men jag har i afl fått i honom tillräckligt för att det ska kännas bra i hjärtat. Vatten har han druckit lite mer av också!

Jag hoppas att vi hittat ett sätt nu att få i honom mat. Se till att den är iskall.

Han fick tom en mosad isglass förut, och då tog han emot. Vet ju själv hur skönt det är med kall glass vid halsont.

Ni som känner mig vet ju hur hård jag var med Melvin på glass, saft, kakor osv. Fick inte smaka ens pytte innan sin ett årsdag. Förstår ju att det inte kommer bli samma med Neo, för det dröjer ju inte innan han är helt medveten om vad som är godis och vad som är mat.

Nu kände jag dock att vad som helst, bara det går ner. Saft fick han tom. Bara Neo fick nått i sig!

Hoppas att det bara blir bättre och bättre from nu, inget mer bakslag.

Förstod väl att febern skulle ha en anledning till varför den var här. ;)

Idag kunde jag konstatera att Melvin fått vattkoppor. Började med en på insidan låret och nu har han på fötter och armar. Börjar komma på bröstet också..

Neo har även feber nu, dock inte lika hög som Melvin hade. Än. Återstår att se om Neo också får prickar snart..

Inget dagis på ett tag då!

Helt plötsligt fick Mel över 39 graders feber :/

Han kändes väldigt varm efter att ha badat baljan, men så satt han och frös och var jätteledsen. Tog tempen som visade 37,8.

Väntade ett tag för att se så det inte var värmen efter badet som gjort honom så varm.

Efter ett bra tag visade den 39,5 :( och han var jättevarm i nacke och huvud.

Stackarn! Får hoppas det går över fort!

Melvin har ju sedan han var väldigt liten haft väldigt lätt för att bli hård i magen. Vi började ju aldrig på riktigt med välling eftersom han blev stenhård av det (precis som jag blev när jag var liten).

Det blev bättre en period efter att han börjat gå och springa. Då kunde han tom äta banan utan att bli förstoppad.

Tyvärr kom problemet tillbaka och periodvis har han haft det riktigt jobbigt på den fronten.

Han har de senaste 2-3 dagarna varit stenhård i magen. Han försöker bajsa 10-15 ggr per dag, men inget kommer. Han står och spänner sig och skriker/gråter av smärta och ropar på mig. Säger att han vill och försöker bajsa, men att det inte kommer något. :( Det gör jätteont.

Det gör så ont att jag inte ens får göra rent med våtservett där utan att han gråter. :(

Jag tror aldrig han varit så här dålig som han varit igår och idag. Aldrig sett honom ta i så fruktansvärt mycket och ändå inte få ut någonting alls.

Har gett honom laktulos två ggr idag fast han bara ska ha en och katrinplommonpure har han ätit en halv burk av och vätska har han druckit rätt bra av.. Ändå ger det inget snabbt resultat. :/

Jag blir så ledsen! Och jag får så dåligt samvete för att jag glömt berätta för de nya fröknarna på dagis att han inte får äta banan på fruktstunden och inte heller majs till sallad eller blåbär om det skulle finnas någon gång.

Han har säkert fått banan på dagis mån-ons och jag bakade ju blåbärsmuffins som han åt av. :( Det räcker med så himla lite för att han ska bli förstoppad.

Han kan inte äta det alls. Inte ens i liten mängd eller utblandat med något annat.

Älsklingen och jag har nu bestämt att han absolut inte får äta banan, blåbär och majs. Inte i någon form överhuvudtaget.

Inte ens blåbärsglass för säkerhets skull. Ingen fil utblandat med blåbär och andra bär. Ingen majskrok osv.
Inget alls!

Så himla trist, för dessa tre saker älskar han så himla mycket!

Jag hoppas det går över med tiden.

Är det nån av mina läsare som har barn med samma problem? Tips mottages i så fall.

Så där, då sitter man vid en dator igen då. Det var nog minst en vecka sen. Försökte fixa med föräldrapenning åt älsklingen, men det är väl klart som fan att försäkringskassans internettjänster ska krångla när man väl sitter vid datorn och har tid. Åh, vad irriterad jag är. Har väntat i 2-3 veckor på blanketter de skulle skicka ut, men inte fått några, så allt ska ju krångla hela tiden! Åh!

Jaja, jag har ju som sagt inte haft tid att blogga så mycket på sistone eftersom Melvin varit hemma från dagis sedan i onsdags och krävt lite mer uppmärksamhet och så. Han har ätit pencillin, hade tydligen streptokocker. Det hade vi aldrig kunnat ana, så det var väl "tur i oturen" att vi var tvungna att åka in till akuten med honom i tisdags, annars hade vi ju inte fått reda på det.

Han har varit väldigt skrikig dagarna innan, men vi trodde det var en reaktion på lillebror. Att han ville ha mer uppmärksamhet, för han har varit ursinnig så fort han inte fått uppmärksamhet eller fått som han velat. Men efter några dagar med pencillin, så märktes stor skillnad på hans humör, så då förstod vi ju att det varit halsontet som gjort att han varit som han varit. Stackarn!

Det var i alla fall det hemskaste jag varit med om, när han fick feberkramp. Aldrig varit så rädd i hela mitt liv.

Vi var hemma hos Bengt och Monica på fika. Melvin hade varit på dagis precis som vanligt, och sovit efter dagis som vanligt. Enda skillnaden var att han denna dag inte reste sig ur vagnen på en gång när han vaknat, utan låg kvar och drog sig en stund. Älsklingen tyckte att han såg lite annorlunda ut i ögonen, mer sliten, men det var ju inget man reflekterade över då.

Vi åkte dit, satte oss och skulle fika. Melvin som annars älskar pannkaka, ville inte äta upp sin. Inte ens blåbär gick ner som han älskar. Han ville inte att Monica skulle ta fram leksakerna och han ville inte ha fika. Vi märkte att han började bli trött, och Monica tog då Neo, så Melvin kunde sitta i mitt knä (han var mammig). Han satt gränsle mot mig, och låg och halvsov mot mig. Han kändes varm, så vi tog febern och han hade 37,7. Inget jättehögt, men han var tydligt tagen. Han somnade mot mig, så vi satt och fikade och pratade på och lät han sova.

Plötsligt känner jag hur hans ben börjar skaka på sidan om mina, han reser på överkroppen och har onaturligt stora ögon som var helt uppspärrade. Blicken var stirrig, på en punkt. Jag kunde inte få någon kontakt med honom. Han var stel, och jag försökte skaka liv i honom (under de få sekunder som jag klarade av att hålla i honom), men ingen reaktion. Jag fick total panik och började gråta hysteriskt och både Bengt och älsklingen flög upp och tog Melvin ifrån mig, jag hade sån panik. Skakade i hela kroppen.

De förstod väl att det var feberkramp, men då Melvin inte kvicknade till när de sprang ut och försökte kyla honom med snö, så var akuten enda alternativet, då vi trots allt inte var helt säkra på om det var feberkramp och inte vågade chansa med att stanna hemma.

Neo fick stanna med Monica, vi andra åkte fort som fan iväg. Var på väg mot akuten, men Västerstrands vårdcentral låg bara 1 minut därifrån, så vi sprang in dit.

Den minuten i bilen var den värsta i hela mitt liv. Jag kan fortfarande höra hur Bengt ropade på Melvin och försökte få kontakt med honom, gjorde mun mot mun (det var många tankar som flög runt i skallen), och hur Bengt försökte hålla sig lugn för min skull trots att jag hörde i hans röst att han var lika rädd han.

Vi sprang in på VC och jag gråter fortfarande bara jag tänker på hur jag fick springa in dit gråtandes, och hur folk flyttade på sig ifrån receptionskön när jag kom inrusandes och likaså Bengt som höll en livlös Melvin i famnen. "Snälla, kan någon hjälpa min son" skrek jag hysteriskt, och hon som stod i receptionen sprang ut och vi sprang efter, hon letade efter läkare och det kändes som de längsta sekundrarna innan hon tillslut hittade någon.

De tog snabbt över Melvin, höll han halvt upp och ned. In i ett rum, och gav han syrgas. De gjorde både det ena och det andra, men jag hade sån panik, så jag minns knappt. Det kändes som en evighet innan de fick liv i honom. Det var 4-5 läkare i rummet, och den ena kylde honom, den andra gav syrgas, den andra gav han en supp, och febern togs (var ändå inte mer än 38,2 där, men den måste ha stigit fort som fan).

Först när en läkare började kyla magen ordentligt, så började Melvin vakna till och gråta. Fan vad lättad jag var då!

Ambulansen kom, jag och Melvin åkte med. Efter kom älsklingen. På sjukhuset fick han mer alvedon (38,8 i feber) och de undersökte honom. Ett halsprov togs och han hade streptokocker visade det, så han fick pencillin utskrivet.

På vägen hem spydde han i bilen två gånger, och var resten av kvällen otroligt trött. Han ville hem på en gång (vi fick ju åka tillbaka till Bengt och Monica eftersom Neo var där.. Likaså älsklingens familj, som åkte dit så fort de fick höra vad som hänt). Den kvällen fick han sova hos oss i soffan hela kvällen tills vi skulle lägga oss.

Vanligast är att man får feberkramp igen inom ett dygn om man får igen, så vi vågade inte ha honom liggandes i sitt rum ensam. Men tack och lov som han jättebra och ingen mer feberkramp.

Jaa.. Man var lite tagen dagen efter. Vi har aldrig varit så rädda som vi var då. Även om feberkramp fanns i bakhuvudet, så visste man ju inte. Och att se sitt barn i det tillståndet, fy fan det önskar jag inte ens min värsta fiende.

Hoppas aldrig vi behöver uppleva det igen. Men då både jag oc älsklingen haft det som liten, så är risken större att ens egna barn får det. Och därför tror jag tyvärr att även Neo kommer få det en dag, och vem vet.. Kanske får Melvin det igen. Kommer absolut ge honom alvedon så fort han har feber, hellre att ge det för ofta än att han får feberkramp igen. Fy!

Hoppas ni med barn slipper uppleva detta!