Vilket härligt påskväder det varit i år. Ser ut att bli en fin dag idag med. Härligt! :)

Vi har inga planer under dagen, men barnen och älsklingen ska iväg till Gaggi och Bengt i eftermiddag på middag. Jag hade redan planerat in ett pass på kmti med pappa och Anja då, och jag vill verkligen träna idag efter allt godisätande och det är ju alltid kul att träna ihop med dem också. :)

Jag funderar på att ta mig en lång promenad hem därifrån efter passet istället för att åka bil/buss. Är det sånt här väder, så borde man ju passa på! :)

Så fram tills dess har vi inte så mkt planerat. Älsklingen fick ta bilen imorse, så han hinner hem fort för att byta om o skjutsa mig till gymmet. :)

Melvin håller på och "toalett-tränar". Vi köpte en toaring för ett tag sen och den tycker han är roligare än pottan. Så just nu vill han vara naken och gå där, så man får ta tillfället i akt. Han har ju totalvägrat att vara utan blöja ett bra tag, så han får styra det där själv.

Häromdagen ville han absolut ha kalsong på sig när vi skulle iväg och slänga skräp. Tyvärr lyckades han inte hålla sig dock, så det blev en liten olycka, men övning ger färdighet, så no rush! :)

Det är snart dags att lägga Neo för sin tupplur, så då får man väl passa på att slöa i soffan lite medan Melvin tittar på Bolibompa :)

Denna påskafton har vi spenderat på bortaplan.

Efter att ha skjutsat älsklingen till jobbe imorse, så åkte jag och barnen ut till Ö:a och hälsade på hos gammo och gammgubb (min farmor o farfar) där även min kusin Therése o lilla Karma var.

Vi ritade lite påskbrev under tiden Neo låg ute o sov i vagnen. När han vaknat, så gick jag o Therése ut med barnen o knackade dörr o "glad påsk:ade".

Det blev en hel del godis till de små. De fick ju påskägg av gammo o gammgubb också. ;)

Efter vi varit där, så styrde vi bilen mot min mamma. Båda barnen somnade i bilen, inte helt otippat efter några timmars lek och några mil i bil sen.

Hos mamma var även brorsan o Liam och även ena styvbrodern o hans familj. Deras två söner är 4-5 år tror jag, och går på Melvins dagis med fast på andra avdelningar.

Det var 5 barn mellan åldrarna 1-7 år som lekte för fullt. Tillsammans med katten Sture som absolut inte har något problem med barn haha. Så go katt! :)

Vi käkade mat där och alla barnen fick ett varsitt påskägg. (Nu har Melvin och Neo fått 5 ägg och vet att de kommer få ett imorgon också, jisses gissa om de har godis fram till påsk).

Brorsan och Liam skulle sen hem till pappa o Anja, så vi hängde på. Vi har inte vart där o hälsat på sedan i julas, så det var på tiden att vi kom iväg. :)

Ännu mera godis bjöds det på där, så det har verkligen blivit mycket godis idag. Neo vet ju väldigt väl vad godis är och blir väldigt avis om Melvin får, men inte han. Det blir ett jäkla liv och han gör allt för att komma åt det och stoppar allt han får tag i i munnen, så det är liksom ingen idé att försöka lura honom att det inte är något gott lr ge honom något annat för det kastar han iväg. Han är smartare än så.

Men som tur är, så äter han typ inget. Han gillar choklad, lysmelk framförallt, men annars så vill han mest ha i munnen för att sen spotta ur igen. Vet inte hur mkt jag fått plocka upp idag för att han spottat ut. Ändå ska han ha! Suck!

Det har blivit en hel del godis för mig med idag, så jag mådde riktigt illa när vi kom hem. Har bokat in mig på ett pass imorgon eftermiddag med pappa o Anja, så då ska jag köra slut på mig. :)

Idag har varit en vilodag helt o hållet. Hade tänkt springa imorse egentligen, men så slog det mig att jag nog tränat varje dag i två veckor nu. På ett eller annat sätt. Och dubbelpass både torsdag o fredag. Så det var nog på tiden. :)

Det har varit en mysig påskafton. Enda som fattades var älsklingen. :( Tråkigt att han måste jobba hela påsk, men det är förhoppningsvis sista året för snart börjar han ju hos sin pappa som snickare. :)

Avslutar med ett gäng bilder från idag.

En skön natts sömn, trots en febrig Neo som jag var säker på skulle vakna flera gånger inatt, men han sov som en stock fram till 05.24 (precis som igår morse, på minuten samma).

Har lite träningsvärk i benen idag, kändes redan igår kväll. Så där gött liksom. Benen känns tunga att förflytta i sängen på morgon, så gött det. :)

Idag är ju dagis stängt, så idag är båda pluttarna hemma hela dagen. :)) Ser ut som det kommer bli en fin dag idag, så det får bli en tur ut sen efter träningen och lunchen.

Jag längtar såå efter våren. Ska bli så skönt att bara kunna gå ut. Slippa klä av och på barnen massa jackor så fort man ska iväg. Tänk vad fort det kommer gå, bara att gå ut liksom. På med ett par sandaler, så är det bra sen. :-) Solhatt till de små också såklart! Åh!

Vi är ute på altan mer eller mindre varje dag nu. När det är fint väder, så värmer solen riktigt ordentligt. Igår var det jättevarmt på altan och vi kunde ha dörren från köket och ut dit öppet långt in på eftermiddagen innan det började bli kallt. :) det är helt klart vårt bästa rum på huset och det bästa vi gjort på huset. :)

Livet är rätt gött nu faktiskt. Enda som hade gjort det bättre, hade varit att det rulla in lite mer pengar från min sida. :)

Det blev en härlig löprunda förut i det fina vädret. Älsklingen sprang häromdagen en runda på 5 km som innebär att man springer av och in på en annan stig än den jag sprungit senaste gångerna, men jag har inte fattat vart den legat, men idag hittade jag den och det här vägen är "milen-vägen" om man springer hela (om jag fattat det rätt).

Jag sprang och sprang, men jag tyckte att vägen aldrig tycktes svänga av till vänster (vilken den skulle göra för att vara den rutt älsklingen sprang och som ledde in på den vägen jag annars sprungit). Jag var ju helt ovetande om vart jag var och blev lite osäker på om jag hamnat fel och om jag fortsatte, skulle behöva springa jorden runt för att komma hem. Så ha vände helt enkelt och sprang hemåt samma väg.

Det blev en tur på strax över 4,1km. Känns ändå helt okej för mig som de senaste gångerna sprungit mellan 2,5-3,5 km beroende på om det gått tungt eller lätt. Så det känns ju alltid bra att springa längre. Och jag hade nog klarat en kilometer till minst om jag bara inte har så lätt för att nöja mig.

När jag kom hem i afl, så hade jag sprungit betydligt bättre än jag trodde. Jag är absolut ingen löpare, så jag har aldrig vart intresserad av att springa så fort som möjligt, utan för mig är det snarare tvärtom. Springer hellre längre och långsammare än snabbt och kort. För mig är det en utmaning att hålla ut, inte ge upp så fort det känns jobbigt. Så nu saktar jag ner om det känns för tungt, hämtar andan och sen ökar jag lite igen.

Jag brukar springa i mitt bekväma tempo vilket är runt 6,30 per kilometer. Seg, jag vet. Det har varit väldigt blandat nu de senaste gångerna jag sprungit, ibland har det gått jättelätt som när jag sprang med Fanny och morgonen efter var det tungt. Då sprang jag segt och det var tungt och jobbigt. Sprang runt 7-7,30 tom tror jag då i snitt, så seg var jag.

Idag var jag helt säker på att det gick åt närmare 8 min hållet, dels för att jag sprang längre, men också för att det var mkt mer uppför och nedför, väldigt varierande. Tyckte det var uppförsbackar hela tiden ett tag (men skumt nog var det fasen inte mer nedförsbackar på vägen tillbaka, himla konstigt haha).

Men idag sprang jag runt 6,30 första 1-2 km och sen var jag nere på 6 och 5,30 tom per kilometer, så det vart ju bättre än jag brukar! Var grymt kul. :) Älsklingen tyckte jag var duktig också! :)

Men Gud. Kom av mig helt! Det jag skulle skriva, när jag kom hem... Var ju att då fick jag se på kartan över rutten jag sprungit, att den där vänstersvängen jag letade efter kom bara några meter längre fram. Åh så störande! För jag tänkte verkligen "ska jag springa dit bort och vända där", men så sket jag i det och vände. Men nu vet jag vart den är! Så Fanny, nu har jag en 5km tur vi kan springa och träna inför vårruset med. ;)

Så idag har det blivit dubbel träning. Core 45 min och löpning 25 min. :) gött!

Imorgon blir det body sculpt. Köra lite styrka och fokusera på att få fram musklerna. Jag börjar kunna se mina övre magmuskler lite, ibland känner jag mig skitfrän och springer ut och visar älsklingen. ;) Så de är på väg! :) är ju de nedre som är svårast att få fram. Och jobbigast att träna! Men hoppas löpningen hjälper till att få bort "fettet" runt där, så ska jag nog klara av att få fram rutor där med med styrketräning så småningom. ;)

Nu blir det soffmys med älsklingen. Barnen verkar ha somnat nu, så det ska bli skönt att lägga sig ner i tystnad. Känner mig rätt mör i kroppen. Sjukt skönt!

Sitter ute i solen på altanen och njuter av värmen medan Neo sover i bilen (öppen dörr o framför mig, så har full uppsikt) och Melvin leker i snön på trädgården. Gräver med sin grävskopa som han tagit hit från sandlådan. :)

Vi kom ganska nyss hem från Inga-Lill och Björn. De passade barnen en sväng medan jag var iväg och körde ett core boll-pass. :) Var en annan instruktör idag, Åsa. Riktigt bra! Var jobbigt och man blev lite svett. :) Annars brukar jag inte bli speciellt svett på just core pass, men det vart några övningar som sög andan ur en. Riktigt gött!

Jag ska iväg imorgon vid 10.30 och köra body sculpt en timme, så då kommer Inga-Lill hit och passar barnen. :) Perfekt när man kan få lite hjälp med barnvakt så när det är påsk och man har fullt upp hela helgen och inte kommer ha tid att sticka iväg till gymmet! :)

Eftersom det är så jäkla skönt väder ute nu, så funderar jag på att ta en löprunda sen också! :) Men vi får se. Älsklingen ska väl få träna först o främst som inte gjort det än idag. Ska iväg och hämta honom snart på jobbet. :)

Nu vaknade lilla Neo till i bilen, som för övrigt har feber. :( Himla tråkigt. Hoppas det går över fort!

Idag blev det en powerwalk med Neo till Bergvik där Minette väntade, och sen en powerwalk tillbaka mot dagis där Melvin och Tamina väntade. Blev en rutt på 6,5 km sammanlagt. 1 h och 8 minuter typ gör att vara exakt. :)

Har även varit ute och sprungit med Fanny 3,25 km. Vi tränar inför vårruset. ;) hehe. Gick faktiskt väldigt bra! Ska ut och springa imorgon också. Brukar ju vanligtvis gå på spinning/lift it på onsdagar, men eftersom det lyser en varningslampa i bilen som vi inte ännu vet vad den varnar för exakt, så vill vi inte köra den i onödan. Vi ska iväg till en vän till mina föräldrar som ska titta på bilen, så då får vi se vad som är fel. Hoppas inte på något allvarligt och inget dyrt framförallt. Gud så trist!

Imorgon är det även påskfirande på dagis, så Melvin ska vara påskgubbe imorgon. ;) och på eftermiddagen ska vi till svärföräldrarna på middag. :) älsklingen är ledig! Hoppas på strålande sol! ;))

För exakt ett år sen nu, så var jag och älsklingen på Spec. MVC (om jag minns rätt vad det hette). Jag hade blivit undersökt och fått alternativet att antingen åka hem och vänta en vecka och ev. låta kroppen få starta igång naturligt eller så kunde jag få värkstimulerande dropp för att se om något hände. 

Jag ville ju absolut inte vänta längre, så vi tog ju det andra alternativet, men inget dropp behövdes som start, för det gick att sticka hål på min hinna. Hade jättemycket fostervatten som forsade ut. Minns att jag blev heeelt borta av lustgasen i samma stund som hon stack hål, så jag märkte inte ens det. Hehe. 

De stack hål vid 9.30 och vi fick rådet att gå upp och röra på oss. Kl 11 skulle vi vara tillbaka, och när vi kom tillbaka, så hade värkarna börjat lite smått. Älsklingen passade på att gå iväg och äta lunch innan det var igång ordentligt. Han träffade på sin morfar Björn som var där på ett ärende, och när älsklingen kom tillbaka till rummet vid 12, då var värkarna igång på riktigt. Fy fasen vad ont det gjorde då. De kom tätt och var intensiva. 

Kommer inte riktigt ihåg om jag minns rätt, men på mindre än en timme så hade hela livmodershalsen vänt på sig och jag hade öppnat mig några centimeter. Jag tyckte ju att de lät som ingenting hade hänt i mina öron, men det hade tydligen hänt JÄTTEMYCKET på kort tid. 

Helt ovetande om hur fort förlossningen faktiskt skulle gå, så hann jag få världens panikångest och bönade o bad i hysterisk gråt om att få kejsarsnitt. Jag var såå rädd och kände mig verkligen så maktlös. Känslorna från Melvins förlossning gjorde sig påminda och jag fick bara sån panik över att jag åter igen låg där och hade planerat att föda naturligt när jag hade haft diskussioner om planerat kejsarsnitt med min barnmorska tidigare. 

Barnmorskan på BB försökte ju lura i mig att det tar några timmar att förbereda sånt, och att jag så länge kunde få EDA. Jag sa att jag tyckte det var jävligt konstigt om det skulle ta några timmar att förbereda ett kejsarsnitt när folk får göra akut kejsarsnitt på en gång när det behövs, men jag gick med på EDA, ville bara bli av med smärtan och panikångesten. 

Läkaren som skulle lägga EDA:n var precis på väg att sticka mig när min barnmorska undersökte mig och såg att jag var helt öppen och att det var dags att krysta. Hade krystvärkar som var helt omöjliga att stå emot alltså.

Så från att ena stunden få höra "du kan få EDA så länge" och i nästa "Anna, nu gör du som jag säger. När jag säger att du ska krysta, då krystar du. När jag säger att du ska ta det lugnt och andas, då andas du, okej?". Och helt plötsligt var det dags att krysta ut Neo. Herregud, det var ju nyss värkarna började på riktigt! 

Det var verkligen en annorlunda att krysta ut ett barn själv än att få barnet forcerat ut med hjälp av en sugklocka. Det är verkligen två helt olika smärtor. Den här gången, så var det ju så svidigt och långdraget. Det kändes ju som det bara stod på samma ställe och sved och brände som fan, som han inte förflyttade sig en millimeter ens. Och när huvudet var ute, och han höll på att vrida på det fram och tillbaka, fy fasen vad det sved. Jag trodde det var barnmorskorna som höll på och peta, men de sa att det var lille Neo som låg och vickade på huvudet. När Melvin föddes, så drog de ju ut honom på två krystvärkar hela vägen och det kändes ju som de drog med hela mig innifrån och ut och då kändes det ju verkligen att jag sprack från Ystad till Happaranda. Det tog ju naturligtvis längre tid att krysta ut honom på egen hand, men gick fort ändå. 

Det var ju inte över när han väl var ute, för han började inte skrika. Och man har ju sett på film hur alla får panik när barnen inte skriker och man tänker att det där är bara på film, men det var precis samma. Han skrek inte, och jag fick sån jäkla panik. Tiden gick och det kom aldrig något skrik. De höll på med honom, och sa att det är lugnt, ingen fara. De förflyttar honom en bit bort, men det kommer inget skrik, och jag får ännu mer panik. Varför skriker han inte för? En sekund senare, så ser jag läkaren springa ut med en blå Neo hängandes i famnen och de ber älsklingen följa med. Ni kan ju kanske tänka er hur den korta stunden de var borta kändes som en evighet i ovisshet. Vad fan händer? Dör han? Det var en sån jäkla lättnad när de kom in och sa att han skrek och att allt var bra! Det hade bara gått för fort för honom, han hann inte med. 

Men jag var i sån chock, så det var helt annorlunda att få upp honom på bröstet än Melvin. När Melvin lades upp, så bara grät jag av lycka. Det var det vackraste jag sett och allt var så bra. När Neo lades upp, så var jag fortfarande i chock. Han var så fin, så lik Melvin, men en liten stund tidigare trodde jag att han aldrig skulle ligga på mitt bröst och se in mina ögon. Det var först flera timmar senare på kvällen som jag kunde sitta med honom i famnen och känna den där lyckan igen. När den där chocken hade lagt sig och man insett att han var trygg nu. Han var hos oss. :) Vår älskade Neo. 

Nu blev det här ett väldigt långt inlägg om förlossningen, vilket inte var meningen från början, men man återupplever allt när man väl börjar skriva om det. 

Det har varit ett fantastiskt år med Neo i vår familj. Han är verkligen världens snällaste. Jag vet att jag tyckte att Melvin var så otroligt snäll, och han gjorde aldrig något väsen ifrån sig och han var så himla lättsam som bebis. Jag vet att jag tänkte att det är verkligen fööör enkelt med honom. Visst, han hade sina perioder med sömnen då det var ganska tufft, men annars var det aldrig något problem. Han var alltid snäll o glad, skrek aldrig eller var missnöjd. Han åt bra på en gång och gick upp i vikt som han skulle och var väldigt, väldigt sällan sjuk.

Var helt säker på att Neo skulle vara den krångliga bebis som fick kolik, skrek hela nätterna och som skulle köra slut på mig. Men han är om möjligt ÄNNU snällare. Skillnanden med honom har dock varit att när han väl vaknat på natten, då har han skrikit. Det gjorde inte Melvin. Han gnydde lite, men somnade om på stört när man kom. Neo kunde behöva lite extra hjälp att komma till ro och somna om i början, men från det att han flyttade in i sitt rum vid 6 månaders ålder, så har han sovit hela nätter. Självklart undantag när han varit sjuk o så. 

Lite trist att han är så vansinnigt morgonpigg och ska upp kl.5, men men.. Man kan inte få allt. ;) Hellre att han sover hela nätter och vaknar tidigt, än vaknar flera ggr per natt och sover länge på morgonen. :) 

Han är verkligen helt underbar. Alla säger att han alltid är glad, han ler jämt och är alltid på så bra humör. Det är inte alla som ens hört honom gnälla någonting, så vi har verkligen en nöjd liten kille. Som inte är så liten längre. ;)

Ett år. Det har gått så fort! Poff! 

Jag skulle kunna skriva en hel bok som ni kanske märker, men jag älskar verkligen mina barn över allt annat och de är verkligen meningen med livet. Jag skulle inte klara en dag utan dem och de är min stolthet. Dom är så underbara. Även när de bråkar dagligen och testar ens tålamod. ;) 

Livet får verkligen en helt annan innebörd den dagen man får barn. Inget annat betyder ens hälften så mkt. :) Familjen är det viktigaste som finns. 

Grattis mammas lilla älskling på din stora fina dag!

Bilder från idag. Var ju bara tvungen att lägga upp bilderna på honom när han vart vansinnig för att han inte nådde ballongerna som hängde ovanför. ;P

Idag efter dagis, så var vi bara tvungna att vara utomhus. Var ju så soligt och skönt ute. Man hade ju fått ångest av att sitta inne bara.

Vi mötte upp Minette o barnen i lekparken och där fick barnen roa sig. Självklart var det en stor vattenpöl där som Melvin och Tamina tillslut fick upp ögonen för, och ja- blött blev både vantar och skor. ;) Men vad gör det om hundra år. Barnen hade kul. All that mathers in the end. :)

2 timmar var vi ute, sen blev Neo trött, så då gick vi hemåt. Neo låg kvar i vagnen ute på altan och sov, medan jag och Melvin åt lite mellanmål i form av bär o kesella för mig o ägg o yoghurt till Melvin. :-)

Sen har vi suttit ute på altan i 2 timmar och njutit av värmen. Vart såå varmt där idag! Underbart! Barnen älskar verkligen att leka där, haha. Jag passade på att dammsuga och flytta runt möblerna lite för förnyelsens skull. ;) Längtar så tills våren kommer och vi får börja utnyttja rummet dagligen. Vill piffa till också med lite nytt, men vet ej vad dock. :/ Soffdynorna vill jag iafl byta tyg på. ;)

Nu nattas barnen, och när de har somnat, så ska jag träna lite. Har tagit fram kycklingfilé som jag tänkte slänga in i ugnen sen med lite grönsaker och matvete till. :) Blir gott!

Hoppas ni haft en bra dag idag också!