Ni undrar säkert ifall lillebror har fått ett namn och det har han naturligtvis fått vid detta laget. :) Vi bestämde väl det mer eller mindre på kvällen när vi låg på patienthotellet, kände ganska direkt vilket namn som passade honom och vilka som inte passade.

Vår andra son, som för övrigt vägde 4270 gram och var 54 cm lång vid födseln, heter inget mindre än Neo. :) 

Han är så fruktansvärt lik sin bror på många sätt. De är nästintill identiska med varandra som nyfödda. Enda skillnaden är just kroppsformen. Melvin var ju kortare och hade mer hull, medan Neo är lång och smal. Finns liksom inga kärlekshandtag på hans ben och armar som det gjorde på Melvin. Men de har samma gosiga kinder, ögon, näsa (tom plitar på näsan har/hade de båda), mun och haka. 

De är lika i sättet också. Melvin var ju fruktansvärt lugn som bebis. Klagade och skrek aldrig, om det inte verkligen var något. Och Neo är precis likadan. Det är vid det där tillfället på natten just nu som han gråter, annars är han hur lugn som helst. 

Finns dock vissa saker som skiljer sig, och det är bland annat mängden de äter. Melvin var ju större, så det är väl inte så konstigt att han åt väldigt mycket mer. Neo äter ofta han också, men han äter i cirka 10 minuter och sen är han nöjd, medan Melvin åt i minst 30-45 minuter åt gången innan han nöjde sig (dagtid, natten somnar de ju betydligt snabbare vid bröstet för då är väl bröstmjölken annorlunda om jag inte minns fel). 

Melvin bajsade vääääldigt mycket, redan från första början. Hittills har jag bara bytt bajsblöja på Neo 3 gånger sedan han föddes. Han klagar inte heller över blöjan, men det är väl inte så konstigt heller eftersom det inte är så mycket i blöjan att klaga över. Lite kiss och att det är fuktigt har han väl varit med om i magen. ;) 

De är i alla fall väldigt lika, och det ska bli kul att se om det kommer hålla i sig och om de kommer vara lika varandra utseendemässigt även när Neo växer upp. Se ifall han får samma stora blåa ögon med långa mörka ögonfransar som Melvin har och sitt ljusa hår med lockar i nacken. Eller om det bara är som nyfödda de är lika. :)

Vilket som, så har vi helt klart de vackraste barnen i hela världen. Älskar dem över allt annat och jag kunde inte vara lyckligare! :)         

God morgon på er ! :) Antar att ni väntar på att jag ska uppdatera lite här på bloggen, ser att ni kollar in varje dag fortfarande (oftare än vanligt), så nu tar jag mig tid medan Melvin är på dagis, lillebror sover och älsklingen är ute och gräver. :P

Den första tiden hemma har varit väldigt bra. Första två nätterna var lite kämpiga då Melvin var så himla nyfiken på lillebror och absolut inte ville somna om i sitt rum efter han vaknat runt 22-23 tiden. Första natten satt han mer eller mindre upp i sängen i 3 timmar medan lillebror låg i spjälsängen bredvid och sov. Han vägrade lägga sig, men tillslut när vi lyckats säga till honom på skarpen, så förstod han att nu fick det vara bra. Så la han sig och sov tills morgonen. 

Andra natten var väl likadan mer eller mindre förutom att då låg Melvin åtminstone ner, men kunde inte komma till ro utan låg och sparkade på en. Dessutom ville inte lillebror sova i sin spjälsäng då heller, så vi låg alla fyra i samma säng och knödde då. Slutade med att jag förflyttade mig och lillebror till gästrummet (precis som första natten hemma) och sov där när Melvin somnat, så vi inte skulle störa varandra. 

I natt har det gått mycket bättre. Vi flyttade in en till säng i Melvins rum, och så har älsklingen sovit där inne med honom. Han hade väl vaknat några få gånger, men jag hörde honom bara en enda gång och då gick det över ovanligt snabbt (han brukar ropa på mig tills jag kommer i vanliga fall, men nu nöjde han sig med älsklingen äntligen). Så det känns som en lösning vi får köra på nu ett tag framöver tills vi fått in rutinerna. 

Dock så har lillebror både igår natt och natten till idag blivit otröstlig under en stund runt midnatt. Igår så var det bara en liten stund, men nu i natt så var han det vid två tillfällen då han vaknat till. Han söker efter bröstet helt hysteriskt, men vägrar ta det. Blir arg och skriker och det spelar liksom ingen roll vad jag gör. Han söker och söker och gråter, men vägrar ta det utan bara fäktar bort det och har sig. 

Kände mig som en jättedålig mamma i natt vid det tillfället. Man är ju så van nu vid att man förstår sitt barn (Melvin), så kände mig så himla hjälplös när jag inte kunde förstå vad som var fel. Men det gick över tack och lov (vilket jag antar att det inte gör så snabbt som det ändå gjorde ifall han skulle ha tex. magknip, kolik eller något sådant- ja, alla tänkbara tankar dök ju upp). I det stora hela skrek han väl kanske bara i 20-25 minuter sammanlagt under de här två tillfällena om man slår ihop dem, och det anses väl ändå som normalt antar jag. ;) Att en bebis skriker är ju ändå deras sätt och kommunicera på så. Jobbigt innan man förstår vad de menar bara. ;P Men det kommer. Nya tag i natt!

Han sover ändå väldigt bra på natten tycker jag när han väl har somnat där runt 23-00 tiden för "natten". Sover väl 2-3 timmar i sträck, äter och sen somnar om. Med Melvin klockade jag väldigt mycket och hade stenkoll på hur många gånger han ätit på natten osv, men det har jag inte nu. ;P 

Nåja, det är helt klart ett helt nytt liv med två barn. Det är ett pussel, men ack så mycket kärlek man känner i hjärtat.

Melvin är helt klart jättestolt över att vara storebror och vill pussa på sin lillebror hela tiden. Sprang in till oss i morse och ropade "docka". Haha. Han fick hem en docka några dagar innan lillebror föddes, så han kallar lillebror för docka nu också. ;P Haha. 

Vi är helt klart positivt överraskade över den reaktion som Melvin ändå visar mot lillebror. Vi hade nog förväntat oss väldigt mycket mer avundsjuka och vredesutbrott (självklart blir han ju lite sotis ibland och slåss lite med armarna), men 95 % av tiden, så vill han bara pussas med lillebror. :) 

I måndags den 26 mars kl.13.04 föddes vår andra son, Melvins lillebror efter en väldigt snabb förlossning. 

Vi hade fått en tid på Spec. MVC för ev. igångsättning ifall min livmoderstapp var tillräckligt mogen. 

Kl.08 lämnade vi av Melvin hos sin farmor och pussade honom hejdå och berättade att vi skulle iväg och hjälpa lillebror att komma ut. 

Kl.08.30 hade vi tid på Specen och vid den tidpunkten satt vi i ett undersökningsrum där de körde en CTG-kurva (heter det va) på magen. Allt såg bra ut! Fick konstigt nog lite sammandragningar under den tid då jag hade de där grejerna på magen, men så fort de tog bort dem, så försvann de.

Runt 9-tiden undersöktes jag och det konstaterades att min livmodertapp var halvmogen. Fick välja ifall jag ville vänta en vecka till eller om jag ville testa en igångsättning. Jag ville naturligtvis inte åka hem igen, så vi fick gå ut och sätta oss i vänterummet i väntan på att bli emottagna av en barnmorska.

Barnmorskan hette Lotta och hon hade med sig en barnmorskestudent som var inne på sista varvet av sin utbildning och hon hette Monica. Det var hon som blev min "högerhand" genom förlossningen och hade hand om mig mer eller mindre själv. Lotta undersökte mig och tyckte att vi skulle hoppa det värkstimulerande droppet som läkaren hade föreslagit, och istället ta hål på hinnorna direkt då hon kunde komma åt.

Jag fick då bli vän med lustgasen igen och jäklar vad jag svävade iväg denna gång. Kunde inte minnas att jag blev så snurrig direkt av den förra gången. Men jag märkte ingenting av undersökningen förrän jag kände varmt vatten forsa ur mig. Hade tydligen väldigt mycket fostervatten. 

Hinnorna togs vid 10-tiden, så vi fick fram till 11 på oss att gå runt på sjukhuset och försöka gå igång värkarna. Runt 10.30 började jag känna att det startade, men det var först vid 11 när vi var tillbaka på rummet som jag märkte att de började komma mer regelbundet. 

Försökte andas igenom dem utan lustgasen så länge som möjligt, men de blev allt intensivare. 

Skickade iväg älsklingen för att få i sig mat, och kl.12 skulle jag undersökas igen, så då skulle älsklingen vara tillbaka. Det var han! Då låg jag där inne med lustgasen i högsta hugg och hade börjat få ordentliga värkar. 

Från kl.12 och fram till kl.13.04 gick det alltså väääääääldigt fort. Det gjorde så förbannat ont för jag öppnade mig med rekordfart. 

Först de undersökte mig sa de att jag var öppen 3 cm, sen andra gången 4 cm (men då hade även livmodern ändrat läge vilket den inte gör på två sekunder annars, så det hade hänt JÄTTEMYCKET) och då började jag få panik. Jag hade värkar som fan och i mitt huvudet ekade "vi räknar i genomsnitt med att man ska öppna sig 1 cm i timmen". Så när hon sa 4 cm, så tänkte jag att jag skulle behöva ligga i åtminstone 6 timmar till innan jag öppnat mig helt. 

Jag började gråta hysteriskt och fick panik. Bönade och skrek efter att få ett kejsarsnitt osv. Haha. 

Monica förklarade då att det tar 1,5 timme att förbereda för ett kejsarsnitt, så under tiden kan vi ta hjälp av t.ex EDA så länge. Jag sa att jag inte köpte den skiten eftersom att folk får göra akut kejsarsnitt och då behöver man minsann inte vänta 1,5 timme- men låt gå. Ge mig EDA:n kände jag!

Läkaren kom in och skulle lägga den och då hade jag fått såna jäkla krystvärkar, så hela jag spände mig ju som en galning och ville trycka på. Då hörde jag hur de sa att det var inte någon idé för jag hade öppnat mig 7 cm!?

Nu minns inte jag exakt vilken ordning allt gick i, men jag minns att de sa 7 cm strax efter jag nyss fått höra 4 cm. 

Läkaren tackade för sig och gick ut och Monica sa till mig att när hon säger att jag ska krysta, så ska jag krysta. Och när hon säger flåsa, så ska jag flåsa. Så det inte gå för fort framåt och därmed riskerar ännu en stor bristning.

Helt plötsligt var det liksom dags och trycka ut bebisen. Allt bara gick hur jäkla fort som helst. 13.04 var han ute och allt var liksom över. Jag lyckades klara mig undan en stor bristning, behövde bara sys 1 stygn (dock sydde de 2 för säkerhetens skull). 

Det som var lite otäckt var dock att lillebror inte började skrika på en gång. Jag började få panik ju längre tid det tog och han inte skrek. De försökte lugna mig med att det inte är någon fara, utan att det gick så otroligt fort, så han inte hann med riktigt. Sedan ser jag hur de springer ut med älsklingen och lillebror i famnen och hur han är blå som en smurf. Då får jag PANIK på riktigt! Börjar hyperventilera och hysteriskt gråta och hamnade verkligen i chock.

Men efter en liten stund stack de in huvudet och sa att han skriker för fullt och att allt såg jättebra ut! Han behövde bara lite hjälp med konstgjord andning för att det gick så fruktansvärt fort! 

3 timmar från att hinnorna togs, så var han ute. 

Världens finaste! :) 

Så trots att det blev lite chockartat när han väl var ute, så är vi så glada över att allt gick så fort den här gången och ändå så felfritt. Underbara barnmorskor som verkligen lyssnade och gjorde sitt jobb! 

Bilder kommer på lillen, men just nu hinner jag inte skriva mer. :) Men vi fick vår revansch hundra gånger om och vi mår så jäkla bra alla fyra! :)

God morgon! Sitter ute i solen och steker. Fick bevis igår på att mitt pigment är lika bra denna graviditet som förra. Ni kanske kommer ihåg vilken neger jag var förra sommaren? :P aldrig har jag varit brunare än älsklingen, men då slog jag honom med hästlängder ;) Melvin var ju brun som bara den också när han föddes, så han fick gott om d-vitamin. ;) Älsklingen har precis bytt däck på bilen och jag skulle gissa på att han ska tvätta bilen nu också. Vi ska iväg till min mamma och äta vid två, och snabbt förbi Bengt och Monica och kolla på någon ny ritning han gjort. Till altan. Hoppas ni får en bra dag!

Har haft en jättemysig dag ute idag. Vi har verkligen varit ute hela dagen, sedan 8-9 tiden. Just nu grillar vi. Tompa,, Nejder, Majk och Alex är här också. Melvin trivs som bara den. ;) Hade besök av svärföräldrarna och Bengt o Monica under förmiddagen då de skulle kolla ritningen till altanen och hur mycket vi behöver gräva osv. Nu längtar vi sååå mycket efter att få sätta igång, men det är leveranstid på 6 veckor vid beställning av fönster och dörrar. Så det får väntas lite! Nu ska vi nog käka strax! Ha en trevlig kväll.

Kan man ha mindre energi än vad jag har nu eller? Den absolut jobbigaste kombinationen är ju att vara såå jäkla trött att du inte orkar göra ett skit, men samtidigt är du så jäkla rastlös och får spel av att inte göra någonting. Så känner jag mig just nu.

Och Melvin gör det inte lättare för mig, för han vill ju leka precis hela tiden. Och inte vill han leka själv heller.

Dessa dagar då älsklingen jobbar till 17-18, jag avskyr dem verkligen. Jag orkar verkligen ingenting just nu och att underhålla Melvin i 6 timmar själv (efter jag hämtat honom på dagis), ja det tar verkligen musten ur mig. Jag hoppas VERKLIGEN att denna noll-energi beror på att jag är höggravid och att jag får mer energi när bebisen är född. Annars blir det jäkligt tufft alltså.

Men det borde det ju göra. Jag var ju hur pigg som helst när Melvin var född och kände inte alls så som alla förvarnat mig om. "Du kommer vara helt slut, så jäkla trött. Känna som du inte sovit på flera år". Jag kände mig piggare än någonsin jag och har gjort det hela tiden fram tills nu på slutet på graviditeten då.

Nu önska jag att vi kände grannflickorna här bredvid betydligt bättre, för de hade säkert velat leka med Melvin. Igår kom den yngsta tjejen som bor i huset bredvid oss hit med två små gosedjursvargar och tre små bilar till Melvin. Så söt! Så blyg, gick hit med en kompis och vågade knappt prata. Haha. Vi hade pratat med hennes mamma under dagen då vi misstänkte att någon av deras döttrar lagt en gammal Bamse-tidning i vår postlåda förra veckan. Visst var det så. Då berättade mamman att ena dottern hade lite leksaker hemma som hon velat ge till Melvin, men inte vågat. ;P Haha.. Men så igår så kom hon. ;) Så söt! Melvin blev jätteglad och har lekt massor med både bilarna och gosedjuren igår och idag.

Men, men.. Frågan är hur jag ska sysselsätta oss den sista 1,5 timmen nu innan älsklingen kommer hem? Tips? Orkar ju inte åka någonstans eftersom jag då måste ta buss eller gå.

Inge bebis född än! ;) Ser att några av er redan varit in och kikat här trots att det fortfarande är tidig morgon. Nyfikna misstänker jag. ;)

Har inga direkta känningar i magen än. Hade pyttelite molvärk imorse, men gick över inom 2-3 minuter, så det var inget att "hurra" över.

Ja, slemproppen har ju som sagt gått och det har jag inte tvekat på en sekund, att den gått alltså. Även idag är den vidrig nog att yttra sig, allt verkar inte ha kommit ut än. Fy fan vad vidrigt det är. Mår illa. Blää!

Med Melvin så startade ju allt med molvärk mitt i natten, sen på morgonen gick slemproppen, värkar och sen på kvällen så gick vattnet.

Den här gången har det i alla fall börjat med att slemproppen gått först av allt. Men om den nu släppt flera dagar innan eller om det kommer ske inom de närmsta- det återstår att se.

Jag har i alla fall packat det mesta av BB-väskan. Det som återstår att packa ner är ombyte till älsklingen, kamera, mobilladdare och så måste vi ju köpa med lite dricka och sånt, men det får bli under helgen. Annars tror jag att jag packat ner det mesta faktiskt. Finns ju vissa saker man inte kan packa ner förrän när man väl måste åka, men sånt kommer man väl ihåg.

Sen är det väl lite grejer till Melvin då, men det mesta har även han redan hemma hos sin farmor och farfar. Har förberett lite tidigare där, så det inte ska bli så mycket att tänka på när vi väl måste iväg.

Älsklingen tyckte jag skulle gå mycket i trappor idag, men det blir jag bara trött av och bara att gå upp för trappan en gång ger mig väääärldens jobbigaste mjölksyra i benen, så nej tack! Det ska ju inte hjälpa heller, utan bara trötta ut en, så det avstår jag ifrån. ;)

Är redan trött, så det räcker. ;)

Underbara dag! Sitter ute o njuter. På framsidan hemma :) älsklingen har grävt upp rötterna från träden/buskarna vi tog ner i höstas. Ny får han hjälp av en kompis, så här går det undan. :) Skiten måste bort så vår stora inglasade altan ska få plats. Fönster och skjutdörrarna ska vi beställa idag. :) känns så underbart! Härlig tid framför oss. Kul att vara igång med husprojekt igen, tycks älsklingen tycka som trivs som fisken i vattnet när han får jobba med något här hemma. :) Apropå något annat, så tycks min slempropp ha gått. Så vi får la se om bebisen stannar inne tills den tid vi fått till veckan eller inte. Själv är jag lite misstänksam mot att det sker i helgen redan. Vore bra för då jobbar min barnmorska på förlossningen, så. ;) vi får se!