Tro det eller ej, men sitter faktiskt och käkar lite godis nu på morgonkvisten. Hade lite kvar från igår, då älsklingen och jag "lyxade" till det med hämtmat från Tom Yam och en godispåse från Nöjesbutiken (där de har de uuuuuuunderbara cloetta noguat-bitarna) eftersom vi firade 2 år som förlovade. :)

Är ju så seg och trött nu för tiden, så lite godis nu får förhoppningsvis upp energin lite, så jag orkar packa BB-väskan medan Melvin är på dagis. Blir lätt att jag slänger mig i sängen och vilar istället eller blir sittandes här osv. Har tänkt packa den där väskan hur länge som helst, men nu MÅSTE jag bannemig göra det.

Var hos barnmorskan igår igen ju, och då pratade vi mest igenom mötet på Spec. MVC och ultraljudet. Lyssnade även på lillebrors hjärtslag och mätte magen, men det blev ett ganska snabbt möte. Fanns inte så mycket att ordna om, så här på slutet. Dessutom har vi ju setts ganska mycket nu de senaste 1-2 veckorna, så går ju inte att ventilera samma sak hur många gånger som helst. ;)

En sak är i alla fall så gott som säker. Nästa vecka har vi lillebror här hos oss. Jag har BF nästa fredag och jag kommer inte att behöva gå över tiden, sa barnmorskan. Det var ju därför vi snackade om igångsättning på Spec. MVC. Och vi har fått en dag och en tid, då vi ska dit. Då ska min livmoderstapp undersökas, se hur mogen den är. Är den mogen, blir jag igångsatt direkt på plats. Då blir det inget "åka hem" igen förrän lillebror är ute. Om jag inte är tillräckligt mogen, så väntar vi antingen någon dag till och ser om det hänt något mer då eller så kan man få sån där géle på som gör att livmoderstappen mognar till sig. Och i så fall blir man kvar på sjukan eftersom de vill ha koll på bebisen när man tillsatt hormon till kroppen.

Tänker inte avslöja vilken dag (hoppas inte jag redan gjort det i tidigare inlägg haha), utan det får bli en överraskning. :) Börjar i alla fall bli vääääldigt nervös. Man tycker ju att tiden gått så himla fort nu andra graviditeten, men nu när det liksom är 9 dagar kvar till BF, så känns det helt overkligt.

Man har haft så många tankar under den här graviditeten som man inte haft tidigare, men som jag vet är normalt att ha. Kan jag älska nästa lika mycket som Melvin? Kommer det fungera bra mellan syskonen? Kommer Melvin bli jätteavundsjuk? Kommer jag stöta bort någon av dem pga. jag blir för fokuserad på att antingen ta hand om den nyfödda eller på att försöka få Melvin att märka så lite förändring som möjligt? Ja, tankarna är hur många som helst.

Men vi får helt enkelt ta en dag i taget och jag tror det är väldigt viktigt att man försöker hålla kvar vid de rutiner man har sedan tidigare med Melvin så gott det går. Även om amningen tar otroligt mycket tid, så vill jag ändå försöka att mer eller mindre varje kväll natta Melvin som jag brukar med att läsa saga och sjunga för honom, så han får ha kvar den där "tryggheten" med mig inför insomningen. Lillebror får ha egentid med pappa då och så får man väl försöka att tajma amning innan det är läggdags för Melvin, så inte lillebror blir hysteriskt hungrig mitt i nattningen med Melvin. ;P Då blir det ju inte lätt för älsklingen som inte har nån mjölk att erbjuda. ;)

Det blir nog bra! Är säkert lite tufft i början, men det dröjer inte så länge innan man kommer få se glädjen mellan syskonen och innan de kan leka med varandra. :) Då kommer man med största sannolikhet känna att det var värt allt pusslande hit och dit i början för att få det att fungera. :)