Ni undrar säkert ifall lillebror har fått ett namn och det har han naturligtvis fått vid detta laget. :) Vi bestämde väl det mer eller mindre på kvällen när vi låg på patienthotellet, kände ganska direkt vilket namn som passade honom och vilka som inte passade.

Vår andra son, som för övrigt vägde 4270 gram och var 54 cm lång vid födseln, heter inget mindre än Neo. :) 

Han är så fruktansvärt lik sin bror på många sätt. De är nästintill identiska med varandra som nyfödda. Enda skillnaden är just kroppsformen. Melvin var ju kortare och hade mer hull, medan Neo är lång och smal. Finns liksom inga kärlekshandtag på hans ben och armar som det gjorde på Melvin. Men de har samma gosiga kinder, ögon, näsa (tom plitar på näsan har/hade de båda), mun och haka. 

De är lika i sättet också. Melvin var ju fruktansvärt lugn som bebis. Klagade och skrek aldrig, om det inte verkligen var något. Och Neo är precis likadan. Det är vid det där tillfället på natten just nu som han gråter, annars är han hur lugn som helst. 

Finns dock vissa saker som skiljer sig, och det är bland annat mängden de äter. Melvin var ju större, så det är väl inte så konstigt att han åt väldigt mycket mer. Neo äter ofta han också, men han äter i cirka 10 minuter och sen är han nöjd, medan Melvin åt i minst 30-45 minuter åt gången innan han nöjde sig (dagtid, natten somnar de ju betydligt snabbare vid bröstet för då är väl bröstmjölken annorlunda om jag inte minns fel). 

Melvin bajsade vääääldigt mycket, redan från första början. Hittills har jag bara bytt bajsblöja på Neo 3 gånger sedan han föddes. Han klagar inte heller över blöjan, men det är väl inte så konstigt heller eftersom det inte är så mycket i blöjan att klaga över. Lite kiss och att det är fuktigt har han väl varit med om i magen. ;) 

De är i alla fall väldigt lika, och det ska bli kul att se om det kommer hålla i sig och om de kommer vara lika varandra utseendemässigt även när Neo växer upp. Se ifall han får samma stora blåa ögon med långa mörka ögonfransar som Melvin har och sitt ljusa hår med lockar i nacken. Eller om det bara är som nyfödda de är lika. :)

Vilket som, så har vi helt klart de vackraste barnen i hela världen. Älskar dem över allt annat och jag kunde inte vara lyckligare! :)         

God morgon på er ! :) Antar att ni väntar på att jag ska uppdatera lite här på bloggen, ser att ni kollar in varje dag fortfarande (oftare än vanligt), så nu tar jag mig tid medan Melvin är på dagis, lillebror sover och älsklingen är ute och gräver. :P

Den första tiden hemma har varit väldigt bra. Första två nätterna var lite kämpiga då Melvin var så himla nyfiken på lillebror och absolut inte ville somna om i sitt rum efter han vaknat runt 22-23 tiden. Första natten satt han mer eller mindre upp i sängen i 3 timmar medan lillebror låg i spjälsängen bredvid och sov. Han vägrade lägga sig, men tillslut när vi lyckats säga till honom på skarpen, så förstod han att nu fick det vara bra. Så la han sig och sov tills morgonen. 

Andra natten var väl likadan mer eller mindre förutom att då låg Melvin åtminstone ner, men kunde inte komma till ro utan låg och sparkade på en. Dessutom ville inte lillebror sova i sin spjälsäng då heller, så vi låg alla fyra i samma säng och knödde då. Slutade med att jag förflyttade mig och lillebror till gästrummet (precis som första natten hemma) och sov där när Melvin somnat, så vi inte skulle störa varandra. 

I natt har det gått mycket bättre. Vi flyttade in en till säng i Melvins rum, och så har älsklingen sovit där inne med honom. Han hade väl vaknat några få gånger, men jag hörde honom bara en enda gång och då gick det över ovanligt snabbt (han brukar ropa på mig tills jag kommer i vanliga fall, men nu nöjde han sig med älsklingen äntligen). Så det känns som en lösning vi får köra på nu ett tag framöver tills vi fått in rutinerna. 

Dock så har lillebror både igår natt och natten till idag blivit otröstlig under en stund runt midnatt. Igår så var det bara en liten stund, men nu i natt så var han det vid två tillfällen då han vaknat till. Han söker efter bröstet helt hysteriskt, men vägrar ta det. Blir arg och skriker och det spelar liksom ingen roll vad jag gör. Han söker och söker och gråter, men vägrar ta det utan bara fäktar bort det och har sig. 

Kände mig som en jättedålig mamma i natt vid det tillfället. Man är ju så van nu vid att man förstår sitt barn (Melvin), så kände mig så himla hjälplös när jag inte kunde förstå vad som var fel. Men det gick över tack och lov (vilket jag antar att det inte gör så snabbt som det ändå gjorde ifall han skulle ha tex. magknip, kolik eller något sådant- ja, alla tänkbara tankar dök ju upp). I det stora hela skrek han väl kanske bara i 20-25 minuter sammanlagt under de här två tillfällena om man slår ihop dem, och det anses väl ändå som normalt antar jag. ;) Att en bebis skriker är ju ändå deras sätt och kommunicera på så. Jobbigt innan man förstår vad de menar bara. ;P Men det kommer. Nya tag i natt!

Han sover ändå väldigt bra på natten tycker jag när han väl har somnat där runt 23-00 tiden för "natten". Sover väl 2-3 timmar i sträck, äter och sen somnar om. Med Melvin klockade jag väldigt mycket och hade stenkoll på hur många gånger han ätit på natten osv, men det har jag inte nu. ;P 

Nåja, det är helt klart ett helt nytt liv med två barn. Det är ett pussel, men ack så mycket kärlek man känner i hjärtat.

Melvin är helt klart jättestolt över att vara storebror och vill pussa på sin lillebror hela tiden. Sprang in till oss i morse och ropade "docka". Haha. Han fick hem en docka några dagar innan lillebror föddes, så han kallar lillebror för docka nu också. ;P Haha. 

Vi är helt klart positivt överraskade över den reaktion som Melvin ändå visar mot lillebror. Vi hade nog förväntat oss väldigt mycket mer avundsjuka och vredesutbrott (självklart blir han ju lite sotis ibland och slåss lite med armarna), men 95 % av tiden, så vill han bara pussas med lillebror. :)