Åter en jobbig natt. Förstår verkligen inte varför Neo inte sover som vanligt. :( Inatt vaknade han vid 00, 01 och 05 och så gick somnade vi om till 06.20 efter att jag tog in honom till mig.

Jag kände mig som en zombie när jag vaknade. Ville bara dra täcket över huvudet och sova vidare. Men men..

Jag har iafl bestämt att Neo ska få testa att börja sova en gång per dag nu. Se ifall det hjälper vid just nattningen, men det är så drygt när han krånglar. Speciellt igår. 1,5 h. No no!

Så idag fick han inte sova när vi lämnade Melvin på dagis, men han har varit pigg och inte verkat vela sova än, så tänkte dra ut på det tills vi ska hämta Melvin istället. :)

Får se hur det går.

Tänk vad mycket sömnen spelar in på hur vi mår, orkar och klarar av.
Jag har ju sovit dåligt nu i en vecka skulle jag tro (känner att jag inte borde klaga efter att ha läst hur du/ni, Melanie, fått kämpa med jobbiga nätter i fyra månader), och det påverkar mig sååå mycket.

Neo är frisk, förutom lite hosta i liggläge, men sover kast fortfarande. Tre gånger vart jag in till honom i natt innan jag slutligen tog in honom till mig och Melvin. Han vaknade en gång till under morgonen, men somnade om o sen vaknade vi kl 6 av att Melvin ansåg att vi skulle gå upp då.

Jag har verkligen varit så trött på sistone. Jag har ingen energi, tålamod och motivationen att träna finns knappt. Jag vill, men jag orkar inte.

Fast jag gör det ändå! För att inte tappa det helt.

Det blev vila i måndags, 5,7km löpning i tisdags, vila igår igen (var upptagna hela dagen med att hjälpa en vän med en sak) och idag har jag kört lite hemmaövningar med hantlar, benböj, mage och rumpa. Jag stack ut och sprang också, men det var riktigt jobbigt idag. Jag fick håll efter typ halva rundan och ont i ena vristen, så det blev bara 3,3km idag, men det är ju bättre än inget. Speciellt såna här dagar då jag egentligen inte orkade. Känns alltid bra efteråt.

Nu under kvällen, så har det varit en pärs att natta Neo. Melvin krånglade också först, behövdes sägas till både en och två ggr innan han somnade när jag strök händerna igenom hans hår.

Neo har nyss somnat. I 1,5h har jag sprungit upp och ner. Han har gnällt, ställt sig upp, gnällt, ställt sig upp osv osv.. Och han som annars brukar somna ganska snabbt om jag lämnat honom själv nedbäddad och omstoppad, eller lägger sig efter en ordentlig tillsägelse.. Han vägra idag. Åh gud vad han sög energi ur mig ikväll.

Jag orkade bara inte ta ner honom, för jag såg att han la sig o blunda emellanåt och han gäspa då och då, så han var trött. Ville bara inte vara själv och kunde inte komma till ro.

Somnade tillslut när jag la min irritation åt sidan och satte mig och buffade honom. Då gick det rätt fort. Han kände nog av min frustration tidigare. Kanske stressade honom!

Nu hoppas jag iafl att dom båda sover resten av kvällen OCH natten!! Vore guld värt att få sova ordentligt inatt!

Känner att jag verkligen skulle uppskatta en natt eller två på tu man hand med älsklingen snart igen. Behöver ladda batterierna efter all sjukdom och dålig sömn. :/ Får se när vi kan göra ngt åt det. :)

Imorgon ska jag iafl iväg och träna ett pass på KMTI. Har bokat in mig på core boll, så det ska bli kul! :)

Idag var jag på arbetsintervju. Det var en väldigt kort intervju, så jag hann inte riktigt få fram allt jag hade velat, så magkänslan säger ganska starkt att de kommer välja någon annan. :/

Tyckte ändå att det jag hann säga kändes bra och att de var nöjda med det jag svarade och tyckte, men önska jag hade fått mer tid.

Självklart hoppas jag verkligen att det blir jag, för jag tror jag skulle trivas och jag längtar ändå efter att tjäna lite egna pengar och så. Om möjligheten fanns ekonomiskt, så hade jag ju såklart inte tackat nej till att vara hemmafru o ta hand om barnen på heltid för jag älskar ju verkligen det, men det känns inte rättvist eller kul att älsklingen ska behöva slita röven av sig själv.

Så kan bara hoppas på det bästa och att magkänslan har fel.

Om inte älsklingen hade sagt att jag kanske borde sticka ut och springa lite förut för att få lite mer energi, så hade jag nog inte sprungit idag. Då hade jag "nöjt" mig med strax över 5km promenad idag.

Men tack och lov så stack jag ut. Första kilometern hade jag så mycket hjärnspöken, så jag var på väg att ge upp direkt. Men jag höll ut och efter en kilometer hade jag bytt teknik och fått kontroll över andning och hjärnspöken. Jag pushade mig själv att fortsätta istället för att vända.

Det blev en liten förlängning av banan också, så 5,7km blev det. :) Rekord för mig. Gick lite långsammare idag dock, förutom sista kilometern, men jag var så trött.

Känner mig dock väldigt nöjd med min löprunda och att jag stod emot alla hjärnspöken som försökte få mig att ge upp första 2km. :)

Ska bli skönt att sova snart! :-))

Jag och barnen tog oss en promenad till Jessie efter maten. Där satt vi på altan och fikade med fruktsallad och glass. Pratade och hade det gött.

På vägen hem stannade vi till i en lekpark där Melvin leker för fullt. Neo somnade i vagnen, men började hosta hela tiden så tillslut spydde han. :( så nu är han vaken. Stackarn!

Vi ska snart bege oss hemåt. Älsklingen slutar snart också. :)

Dessa dåliga nätter har verkligen sugit all energi ur mig. Jag har verkligen ingen ork eller lust att göra någonting. Jag känner inte ens för att träna just nu (men det beror mkt på att jag inte vill besöka gymmet nu efter besöket hos tandläkaren igår). Jag är såå himla trött! Vill bara sova.

Neo är mycket bättre idag och ser ut som sitt riktiga jag i ögonen nu. Han har busat och åt vällingen imorse, så skönt att han verkar vara på väg att bli frisk. :)

Trodde han skulle sova bättre i natt, men jag fick hämta in honom 2 ggr i natt (Melvin ville bestämt att jag skulle sovs hos honom i natt, så fick göra det) och gå tillbaka med honom 1 gång då han inte kunde slappna av mellan oss. Så 3 ggr har jag vart uppe och rännt plus att han vaknat nån gång imorse också innan han somnade.

Jag ska ändå masa mig ut på en löptur senare ikväll. Blir inte piggare av att inte röra på mig.

Ja, det är ju ingen idé att deppa hela dagen över tanden, speciellt inte när det bara är jag och barnen hemma. Dom bryr sig ju inte. :) Och det kommer vara en månad framöver som mina tänder kommer vara under projekt, efter det så hoppas jag att jag kommer ha massvis med kort i framtiden på en Anna som ler frivilligt med tänderna. För det finns det inte sedan 12-13 år tillbaka.

Tog iafl med mig barnen ut. Neo somnade i vagnen direkt. Han verkar må bättre just nu under dagen iafl. Han hade 38 i feber "bara" efter 8 h sedan jag gav Ipren. Han fick ändå en ny, för att hålla den borta helt och för välbefinnandets skull. Han har busat och skrattat med Melvin och ätit glass med aptit och även lite välling o mjölk. Maten var ingen höjdare idag tydligen, så den hoppade han. ;) ser även piggare och gladare ut i ögonen. Har ju sett drogad ut nästan i några dagar nu, så hoppas den jobbiga natten som var, var vändpunkten. :)

Melvin hade skött sit exemplariskt på dagis idag med kalsong. Ingen olycka. Det roliga var dock att när jag kom o hämtade honom o stod o pratade med fröken om det här med att han har kalsonger, ja då sa han att han var kissnödig när vi frågade, men jag blev lite osäker på vart vi skulle gå då jag hade Neo med mig, inte ville gå in o ev behöva prata med nån som såg tanden o om han verkligen var kissnödig, o ja- det var han. Så han hann ju kissa på sig. Haha! Men det var mitt fel.

Nu skedde en olycka till då vi inte hann in med Neo, vagn och ta av Melvin alla ytterkläder osv, men sånt händer. Det tar väl lite tid att lära sig hålla sig lite extra länge också. ;) Speciellt när man vet att man är på väg till toan. Han gick iafl o satte sig ändå o kissade (vet inte om det kom nått men). Han har iafl vart jätteduktig o kissat på toan på dagis, hållt sit ute och även hemma. Nu var det ju jag som inte var snabb nog. ;)

Nattblöjan var torr imorse också, så den kanske ryker snart den med. :) Tänk vad blöjor man sparar! ;)

Nu ska vi mysa inne lite. Försöka få i dem nått mellanmål och senare ska de bada innan läggdags. :)

Då har man varit hos tandläkaren och påbörjat min behandling av framtänderna. Och ja, det gick väl bra.

Fick bedövning, så jag kände inte ett skit tack och lov. Kändes sen när jag åkt hem och det började släppa, men det ordnade en Ipren, så får knapra det idag.

Vad gjordes? Jo, den tand som blev mest skadad i olyckan tog vi bort plasttandsdelen på. Slipade på min tand, så det blev en liten del kvar. Tog bort lite av rotfyllningen som jag fick göra efter olyckan för det ska sättas ett stift där i. Sen fick vi skära bort lite tandkött på baksidan. Det luktade bränt då vill jag lova. :P Tack vare bedövningen kändes det inte ett dugg. Skit gött! :)

Fick sist av allt en provisorisk tand som jag ska ha tills nästa måndag, då den ska bort och vi ska fixa mer.

Den provisoriska tanden då. Om man säger så här.. Jag grinade hela vägen hem i bilen och när jag skjutsade älsklingen till jobbet. Att visa honom var så himla jobbigt. Jag skrattade ena stunden, sen grinade jag som fan och så några gånger så. :/

Det är en sån jävla käftsmäll för självförtroendet, så ni förstår inte. Det ser hemskt ut. Inte det minsta symmetriskt, utan den provisoriska är lite smalare, lite kortare och så blev det en liten glugg. Det ser säkert lite värre ut nu mellan tänderna just pga svullet o rött tandkött, så förhoppningsvis känns det inte lika iögonfallande när det lagt sig, men vilket som så ser det hemskt ut och jag mår verkligen så dåligt över det.

Jag vill inte träffa någon den här veckan, jag vill verkligen inte visa för någon, så jag uppskattar om ni accepterar det och inte påpekar hur tanden ser ut om vi ändå skulle stötas på.

Kommentarer som "så farligt är det inte", "men det syns ju inte", "trodde det var värre" osv, det hjälper INTE! Jag VET att det syns. Jag VET att det är hemskt. Så försök inte trösta, för jag hade tillräckligt mycket komplex över det innan och det har hindrat mig i många situationer, och nu är det ännu fulare, så klart som fan det tar på självförtroendet oavsett om ni försöker trösta.

Det är en vecka jag får gå med den här tanden, sen får jag ju en ny provisorisk, men skulle inte bli förvånad om de sätter fast den här igen då.

Det jobbigaste med allt detta, är att jag ska på arbetsintervju i veckan och jag skäms så otroligt över mina tänder nu, så det känns förjävligt att behöva gå så här. Kunde inte intervjun ha varit förra veckan? :(

Känns mindre kul att starta intervjun med "Hej, jo jag måste bara säga att jag håller på att fixa mina framtänder pga en olycka när jag var liten, så ni får ursäkta hur de ser ut just nu". Fy fasen. :(

Men men.. Jag hoppas det är värt detta i slutändan och att jag får riktigt fina tänder i slutändan. Dock säger magkänslan att jag kommer bli missnöjd trots att det är tekniker o allt inblandat. Är väl bara för att det inte går att ändra bara så där. :(

Men nu vet ni hur det ligger till. Och denna vecka blir det nog bara löpning och hemmaträning. Möjligtvis tidigt pass när det är lite folk och man inte behöver prata med ngn, men vi får se hur självförtroendet är.